Vampyr

Vet inte vad jag ska ta mig till.
Vad jag ska göra av mig själv.
Eller mitt liv.
Det känns som att det bara försvinner bort.
De år som ska vara fyllda av jagvetintevadmassakonstiga saker.
De börjar försvinna.
Snart börjar det riktiga livet.
Medan jag har väntat på det riktiga livet, har jag glömt att leva i nuet.
I vissa stunder är jag där, och verkligen lever.
Det är de stunderna som jag tänker tillbaka på ständigt.
De gör att jag glömmer att nuet, och istället lever jag där.
Där och då.
T.ex. "the funeral" och andra stunder.
Jag återkommer ständigt
Längtar tillbaka dit och till att hitta nya stunder.
Jag vill skriva om allt.
Men då är det inte mina stunder längre.
Jag vill skrika ut om dem.
Men istället försöker jag vara tyst.
Funderar istället och längtar tillbaka.
Istället för att hitta nya stunder vill jag tillbaka.


"Fryser du?"