Vampyr

idag när jag gått av bussen märkte jag en ny sak.
snön glittrar.

som sjutton.

men inget mer.
för lite över ett år sen glittrade allt.
du, jag, snön.

Världen.

men nu.
bara snön.
när slutade resten av världen att vara glittrande?

samtidigt som jag gav upp hoppet om dig?
om oss?
om världen?

även fast jag försöker intala mig själv att jag inte tror på kärleken gör jag nog det.
men varför kan inte jag bli kär?
jag blir besatt.

jag blir besatt och skrämmer iväg människor.
jag förstår mig inte på kärlek.

när någon pojk vinkar åt mig fattar jag inget och tror att det är till någon annan.

"le sådär och du kan gå hem med vem du vill!"

(jag tror att k är kär i r. på ett sätt blir jag arg, ett annat sätt blir jag förtvivlad och ett tredje sätt likgiltig.
varför kan han bli kär i andra flickor, men jag dög bara till en enda sak?
jag vill bara fråga honom: Varför dög inte jag? vad är det för fel på mig?)

tittade tillbaka lite.
på inlägg från ett tag sen.
hittade några kommentarer som jag inte sett.
så fint.

jag räknar ju inte med att någon läser det som skrivs.
men jag blir glad över att det är någon som gör det.

även fast det jag skriver kanske är kryptiskt, konstigt och fullt av klagomål.
men det kanske är så jag är.

klagande och konstig.

det jag vill säga är väl:
tack för att någon läser, ibland i alla fall!

vad konstigt det var att kalla någon annan för k by the way.

jag pratade med the k idag iaf.
sånt är livet.

min vän k har bestämt sig för att göra 10 saker i år.
tio saker som hon aldrig gjort förrut.
10 saker som är bra för henne.

jag funderar på att göra samma sak.
första ska bli att boka biljett.
andra att köra bil.
tredje att ...
jag håller det öppet och ser vad som händer.

men biljetten.
den ska bli min.
i sinom tid.

sitter och tittar på bilder.
bilder där d är med.
jag kan inget annat än le.
le och önska att jag vore där med dig.

det finns inga ord för tillfället.
dåligt.