Vampyr

staden blinkar till framför mig
för en sekund försöker den få mig att se
få mig att tro att det finns något mer än det jag ser
men med vana ögon ser jag rakt fram och ignorerar stadens desperata försök
jag håller kvar blicken i lagom höjd framför mig
men jag ser utan att riktigt se
jag vet redan vad som finns där och har nu slutat att se efter något nytt
men under ett ögonblick vinner stadens blinkande över min ignorans
jag ser efter med ny nyfikenhet vad det var som fick mig att vakna till
min blick sveper över husen, "har jag vart här förut?"
ser jag på gatan ser jag mitt stockholm, den stad som jag tar för given
låter jag blicken löpa fritt dras den till gator jag aldrig lagt märke till
byggnader som jag aldrig förr sett

hur kan det bli så, att man är så blind för sin egen stad?
men precis när man håller på att tappa hoppet
lyckas man få upp ögonen i rätt tid och så finns det där igen
hoppet, om en bättre dag