Nixon

Igår kväll var jag ute.

Kände på luften och snön.

Luften kändes ren, utan förhoppningar.

Snön också, finns inget bättre än nyfallen snö.

Försökte intala mig själv om att jag inte visste vart jag var på väg.

Men jag visste hela tiden.

Och jag visste vad som väntade.

Vågade inte gå hela vägen.

Suckade lätt och vände mig om och gick.

Gick ifrån det ensamma.

För jag visste att det inte fanns något där.

En tom lägenhet med ett tomt badkar.

Tog en sista titt.
Vände mig om och gick hem till en vän med frukt.

Ibland räcker det.


Värme, vän och frukt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0