Vampyr

det var fredag.
mina kompisar gick till vår teater
jag studsade hem.
varför studsade man alltid när man var yngre?
de sa att jag skulle skynda mig, kanske går det fortare att studsa?
när jag studsade försökte jag komma på varför jag skulle hem.
kommer inte ihåg vad de på fritis sa
men hem skulle jag.

emelie och mamma hemma, grät.
jag förstod inte.
emelie gick ner i tvättstugan, mamma ringde linn. hon ville inte komma hem.
hon kom ändå.
mormor och morfar kom med bilen.
vi åkte och kom fram.
jag linn emelie och mamma gick in, mormor och morfar lämnade bilen.
vi kom upp, och blev visade till ett rum där allt var obekvämt.
ett ställe man inte ville vara på.
faster var där, farfar med. nina och petrus kom och så vi fyra.
vi stod samlade allihopa och väntade.
vi väntade på att pappa skulle dö.
det kändes som en evighet.
tillslut var det över.

jag och mamma satt i ett rum, drack saft.
de andra kom in senare, emelie skrek - skrek då doktorn
-vad har hänt? varför gjorde ni inget?
vi fick komma in i ett annat rum.
han låg där.
hans hand var varm, och jag tänkte att det fanns hopp
men hans ansikte var iskallt, och gult.  
det var över.

vi gick därifrån.
mådde illa, kunde inte spy.
sitter i bilen.
nu kommer det.
stannar bilen och kräks vid vägkanten.
hela jag är tom.
tom.

det är över