Blackbird
Kylan tränger in i mig och jag försöker slå bort den
Men den är där för att stanna och försvinner inte
Hur jag än försöker sitter den kvar i mig
Jag rör på en fot för att den inte ska stelna
Det är redan försent, jag känner inte foten
Och kylan tar sig uppåt
Mot hjärnan
Mot hjärtat
Sakta men säkert stänger jag av
Stänger av för att slippa känna den påträngande kylan
Kylan ute och inne
Vilken som är värst vet jag inte
Jag vill att våren ska komma
Komma hit och tina upp mina fötter och mina fingrar
Tina upp mitt hjärta
Som i sin tur ska lära resten av kroppen vad som är värt att tyckas om i mig
Fick en komplimang idag.
"Är det du eller Coelho?"
Bara där kände jag våren närma sig
Sakta men säkert tinar jag upp från vinterdvalan
Snart kommer tårna röra sig fritt igen
