Vampyr

Igår var jag på hemmafest i Solna.
Redan från början av kvällen var jag hångelsjuk, sjuk efter j.
Utan att jag visste att han var påväg så stod han bara där, med leendet som bara han kan fyra av..
Vi pratade, drack vin tills de andra gick.
Dansade sen, han och jag i ett rum med så många andra, men när han snurrade in mig i sin famn och våra läppar för förstaförsta gången, då fanns bara vi..
Att sen stå i ett vardagsrum, hångla, dansa och skriksjunga ut sina känslor, åh.

Tillsist gick vi hem, en väg som borde tagit en timme tog två.
Vi hoppade över staketet till kyrkogården och han fick träffa pappa.

Tunnbrödrulle senare kom vi hem till hans rum. Att känna någons hud mot min igen, åh åh åh..

Efter en fin kväll kommer alltid ångesten. Vart är han? Vem hånglar han med ny? Finns jag i hans tankar? Är jag något alls för honom?