repris: Streetlights, Snowflakes and You

När jag var ute igår kände jag ett lugn i kroppen.
Frosten och den lilla snön täckte marken och bilarna.
Träden, buskarna och busskurerna likaså.
Skenet av gatlyktorna, tillsammans med snön gjorde att himmelen glittrade.
Hela världen glittrade och jag var mitt i det.
Jag glittrade.
Och kunde inte sluta le.

vår julskinka har rymt

julen är hektisk.
skri och skrän.
julpapper hit, julmat dit.
satt under ett bord med panik i bröstet.

jag tror nästa år blir bra.
vi börjar med London
sen är det februari.
sen är det snart vår.
sen sommar

jag ser oss redan i en park på en filt
med massor av mat och vin
fnissiga och finurliga tills solen går ner
och sen kommer den upp igen.

en av de bästa soluppgångarna jag varit med om pratade jag med dig i telefonen.
ser du den? skrek jag
du svarade att husen var i vägen.
men det var en av de bästa nätterna i mitt liv.
och du var som alltid en del av det bästa.

my first wedding

jag älskar att det i inlägget under ser ut som att jag har trott att vi har haft ett förhållande.
jag och k.
vi har ju aldrig haft ett förhållande.
inte ett riktigt sådant.
jag var en reserv.
och han var allt.


little miss pipedream

jag får ofta en känsla när du varit inne på (det förbaskade) facebook.
och jag vill ju att det ska stå INBOX (1) men det gör det nästan aldrig.
så jag tänker, du kanske faktiskt inte har varit inne?
du kanske faktiskt hellre badar än att sitter vid en dator?

så scrollar jag ner framsidan för att se vad som händer i världen.
och självklart ser jag dig.
du har fått massor nya roliga vänner.
du är med på massor av roliga fotografier.
du skriver massor av roliga statusar.
men inget till mig.

jag antar att jag inte är lika spännande som ditt liv är just nu.
helt enkelt.
helt enkelt är det dags för mig att gå vidare.
men det går inte.
hur glömmer man bara bort 1 år och 4 månader sådär?

även fast större delen var skit så är det inte lätt.
Inte lätt i en värld där man alltid kan ha koll.
ha koll på vad allt och alla gör.
att se vem du tycker förtjänar mer uppmärksamhet än vad jag gör.

how to fight loneliness

när jag var yngre tyckte jag alltid att det såg så mysigt ut i snökulor.
såna där med ett litet hus i och skakar man på den så vimlar det av snö därinne.
men jag ville också se hur det såg ut i huset
fanns det en säng eller bord där inne tro?
och fy vad mysigt om det någon gång skulle snöa så mycket på julafton som i kulan!
det skulle vara något va?

men efter gårdagens kväll är jag inte nyfiken längre.
jag jobbade i en snökula.
jag såg två meter framför mig.
pulsade fram i 20cm snö.

mysigt?
som alltid
varmt?
inte en chans.

det tog två filtar
ett duntäcke
en långärmad tröja
strumpbyxor
sockar

för att få liv i den snögumma som brukar kallas Malin.


Dudley

snö.
i lördags kom den.
under två timmar.
igår återvände den.
nu för att stanna.

snön vräker ner och gör mig lugn.
inget gör mig så lugn som snö.

idag var D här.
vi drack kaffe och pratade strunt.
det var härligt.
så som det ska vara.

En annan typ av disco

jag ångrar formulering på föregående inlägg.
men jag är för trött för att ändra.

jag ville väl visa hur bra man kan må.
men det blev mest..
konstigt..

Honeybear

går igenom gamla texter.
hittar tre rader som jag glömt bort.
tre rader om r.

"Ligger i din famn och kollar på vänner.
Som att det alltid varit så.
Som att det alltid kommer att vara så."

hittar 6 rader om k som fortfarande gör allt värt:

"Känna honom komma närmare.
Hålla om mig i sin varma famn.
Det är det jag lever för.
Det gör allt värt.
Känna honom trycka tillbaka, jag vill bara komma närmare än närmast.
Aldrig släppa taget."


shake the disease

fuck
inser att jag fortfarande är fast
fortfarande skulle jag inte säga nej till dig.

dansa med vapen

du kanske räddar mig
hjälper mig att glömma.
att få en kyss i pannan och höra:

"vad mysigt det är att ligga och prata med dig"

gör det värt att kämpa vidare.


(snart kommer du hem.
tycker nästan att du kan stanna där borta.
så att jag slipper undra om jag får se dig igen.)

Girl Sailor

snart har jag haft bloggen i ett år.
har jag blivit som blondinbella?
nej.
har jag blivit en ung mamma?
nej.
har jag blivit lika brun som kissie?
nej.

jag har några vänner fler, några vänner mindre.
Resor till London, Berlin och Milano har det blivit.
en hund har tillkommit.
några pussar fler har jag fått.
ångest och lycka omvartannat.
skriver fortfarande skit och undrar om någon läser.

jag är samma Malin.

RSS 2.0