Vampyr

En vän frågade vad som var så speciellt med K.
Grejen är att jag inte vet vad det är med honom.
Mer än att varje gång vi har setts så känner jag att jag klarar av vad som helst.
Jag känner mig bäst i världen.
Det känns som att jag är värd att älskas, att tyckas om
Att någon faktiskt vill ha mig.
Att någon tycker att det är värt att se på mig.
Ta på mig.

Jag blev/var/är beroende.
För vem vill inte känna sig värd att älskas?
Varje gång jag är nere, behöver jag den känslan.
När den inte kommer tvekar jag på mig själv.
Något så otroligt.

Jag behöver känslan.
Men jag vill få den, utan att behöva be om det.

Det är för sent för vin, för sent för kärlek ren som snö.
inatt finns ingen väg tillbaks.