Forever

lyckades nästan bestämma mig.
att stänga av hjärnan.
sluta bry mig.
åka till någon annan.
fast jag egentligen inte borde så rycker det i kroppen.
jag vill bara träffa någon som vill träffa mig.

men så ser jag igen.
att du är mer som mig.
och fan jag vill inte nöja mig med mindre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0