My generation

jag tror inte på kärlek.
det är något jag ofta säger.
men sanningen är nog att jag inte tror på saker som jag vet kommer ta slut.
kärlek måste ta slut på något sätt.
antingen genom att någon dör.
eller att kärleken dör.

varför ska man leta och vänta på något som dör?
är det värt det?

om jag är rädd för kärlek innan jag ens varit med om lycklig sådan..
är det värt det?

jag åker till Australien och hoppas på det bästa.
kanske finns mannen i mitt liv (hur långt det nu blir) där.
han kanske väntar på mig.
han kanske förstår mig.
kanske kanske.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0