You, It's Always You

Det är en sådan dag.
En sådan dag som man bara vill sova sig igenom.
En sådan som man bara vill glömma.
En sådan dag som man bara tvekar på sig själv.
Tankarna snurrar i huvudet som i en torktumlare.
Kan någon tycka om mig?
Varför skulle någon vilja ha mig?

självkänslan är obefintlig.
Det kanske är därför jag inte tror på kärlek.
Jag tror inte att någon kan vara kär i mig.
Det gör ont.
Om kärlek finns, så gör den bara jävligt ont.
Inget att ha.
Upp och ner. Upp igen. Och störtdyka ner.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0