Such Great Heights

Det är så svårt att skriva, när man känner sig nästintill tom på känslor.
Att känna längtan är inte en känsla att skriva om.
Den bara är. den bara finns.

När tomheten och längtan tar över lever jag genom andra.
När jag inte vet hur jag ska leva mitt liv, väntar.
Just nu lever jag genom Jonas, Silverfisken.
Han skriver precis så jag vill kunna skriva.
Han gör att jag inte tappar hoppet om män.
 
men ändå. att några få rader räcker.
Bara en rad får mig att känna hopp.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0