Starálfur

Det är tyst.
Inte ett ord.
Tomt.
Vänder mig om och hoppas att du är där.
Ett leende.
"Det var länge sen"
Men som alltid är det tomt.
Väntar.
Dansar vidare.
Det är bara jag.
Och ångesten.
Tomt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0