Vampyr

Jag förundras varje gång jag lyssnar på Håkan Hellström hur han lyckas med orden.
Som Jonas sätter han varje ord, varje rad rätt.
De träffar, och de känns verkligen.
Som att de har varit med om samma saker.

När jag blundar drömmer jag om tiden efter gymnasiet.
Jag vill iväg härifrån.
Till australien, sydamerika, europa.
Jag vill se Sverige.

Jag vill leva utan krav och måsten.
Göra det jag vill med de jag tycker om.

"Hur kan nån tro på evig kärlek?"